Kamphundsboken

Tack vare media är det lätt att uppfatta kamphund som en synonym för aggressiv hund. Men …

“Kamphund” är en kvalitetsstämpel för en hundtyp som under sekler avlats för att aldrig bita människor! Få, om några, hundtyper har genomgått denna kraftiga selektion. Resultatet är genomgående – en hund som besitter stor människovänlighet och i de flesta fall inte duger som vakthund.

Kamphundarna har sitt ursprung i de bulldoggar som redan under 1300-talet användes till gripande jakt och boskapshantering. Under lång tid har de också använts i olika blodssporter på grund av sin förmåga att hålla kvar sitt grepp kvar istället för att tugga. Under hundkamper, som hade sin storhetstid under 1800-talet, var målet att få fram en okuvlig kämpe som inte skulle ge upp trots underläge. Matchens olika ronder fortsatte tills en av hundarna gav upp och inte som så ofta framförs – till den enes död. Eftersom kamphunden måste kunna hanteras under matchen var det oerhört viktigt att hunden aldrig skulle bli aggressiv.

Dagens hysteri kring kamphundar har sitt ursprung i 1970-talets USA, där journalister började uppmärksamma djurhållning inför antagandet av landets Animal Welfare Act 1976. Raserna American Pit Bull Terrier samt utställningsvarianten American Staffordshire Terrier hade under tidigt 1900-tal varit populära hundar och ansetts vara nationalsymboler, men snart fallit i glömska i skuggan av andra moderaser. Uppmärksamheten kring hundkamp och därtill förmodad aggressivitet gav däremot ett genomslag bland icke-seriösa hundägare som snabbt fick upp ögonen för raserna, liksom för den europeiska rasen med samma ursprung, Staffordshire Bullterrier. Problematiken med oseriösa hundägare tog då fart liksom det fortsatta mediedrevet, med en omfattning och grundlöshet som vi ännu inte sett slutet på.

2012 började Irene Westerholm och Åsa Tova Bergh tillsammans författa vad som senare skulle bli Kamphundsbokens första upplaga. I dagsläget är den sedan länge slutsåld, men en ny upplaga planeras. Läs med om boken här.